Fernie – ett paradis när det fallit 50 cm snö över en natt
Vi körde in till Fernie lite tveksamma till hur länge vi skulle vilja stanna. Vi hade hört från flera håll att det regnar rätt ofta i Fernie och att de inte får så mycket av den snön som kommer in västerifrån. Snöfall och temperaturer i de västra kanadensiska bergen, från kusten och hela vägen över Rocky Mountains (där bland annat Banff och Lake Loise ligger) följer ett oftast väldigt typiskt mönster: Fuktiga vindar från havet i väst kommer upp över bergen och släpper ner sin blöta last, först över kustbergen, sen över Monashees, det som är kvar släpps ner på Sellkirks och det lilla som är kvar när vindarna når Purcells och Rocky Mountain släpps av där innan luften drar ner i en rasande fart ner på prärien öster om bergen som en chinook, eller phoen (“fön”) som dessa varma torra vindarna kallas. Fernie ligger i Lizard Ranges, ett bergsmassiv öster om Purcells och drabbas om vartannat av varma chinook-vindar som drar med sig regn, kallt nederbördsfattigt inlandsklimat och riktigt kall, torr snö. Förhållandena kan alltså vara mycket mycket bra, men väldigt oförutsägbara.
I det väderlotteriet hade vi fruktansvärd tur! När vi kom upp till berget så snöade det. Och det bara fortsatte och fortsatte… Vi kunde åka åk efter åk i samma lift och bada i puder i de glesa skogarna. Vi kunde inte tro vilken tur vi hade fått, och sen hände det! Vi vaknade nästa morgon och vår bil var täckt av en halvmeter snö! När vi väl lyckats få bort snön och körde iväg fastnade vi på en gång i en flera kilometer lång bilkö. Det var lördag och ALLA skulle upp till systemet. Jag visste inte om jag skulle vara glad och exalterad över all snö eller besviken över att vi skulle komma så sent upp på berget att det redan skulle vara lite spårat. Det var ett känslomässigt tumult. När vi väl kommit upp visade det sig att det var mycket bättre än jag trott. Vi kunde återigen åka oss utmattade, åk efter åk, i samma lift.
Vi hade alltså bara åkt samma korta lift högt upp på den vänstra sidan av systemet i två dagar, i ett liftsystem som sprider ut sig generöst som en solfjäder för att täcka fyra bowls utan att man måste promenera något. Här är bowlsen mycket breda och rätt branta emellanåt, med lekfulla kullar och krön, och kammarna emellan är bitvis täckta av skog alldeles för tät för att forcera. Terrängen är inte farlig, dock tornar sig mycket branta klippor upp ovanför hela systemet som ryggen på en bänk, och vid ett större snöfall stängs vissa delar av systemet av tills patrullen har sett till att inga laviner kan rasa ner från bänkryggen. Vår tredje dag hade gårdagens snö blivit uppåkt och vi tänkte att vi borde utforska någon annan del av systemet, så vi åkte upp högst upp på den högra sidan. Vad händer då inte? De öppnar bowlen längst till höger som varit stängd i en hel vecka. Det åket var det märkligaste jag varit med om; jag hade snö upp till ljumskarna och vet faktiskt inte hur brant jag åkte, för det bromsade upp otroligt mycket. Senare visade det sig att alla vi träffade på alla skidorter i Kanada därefter hade hört talas om det enorma snöfallet i Fernie. Det var verkligen något speciellt och unikt vi hade varit med om.
Vi spenderade ytterligare några dagar i Fernie och undersökte de mycket lättillgängliga turerna out of bounds både höger och vänster om systemet och spanade på en del riktigt utmanande och småläskiga åk vi såg folk ta. Det hade tydligen varit dåligt med förhållanden för att gå på tur denna säsong så det var först när vi kom som det blev möjligt. Man kan förstå då att många passade på nu och det var även kul för mig att se dessa åkare som verkligen var av en helt annan kaliber. Jag kan bara säga WOW! Fernie kan bjuda på riktiga utmaningar om man vågar och har tur med vädret.
Stan Fernie är en gammal gruvstad och många av de som bor där jobbar för Teck mining. Det är en stad med en genuin egenexistens, många trevliga restauranger och en årlig festival i Griz ära. Den legendariska Griz är en mytomspunnen man som lever uppe bland bergen. Bland de äldre i stan talas det om att det en fanns ett barn som hade lämnats i en grizzlybjörnhåla för att dö. När björnen vaknade gav han sig hungrigt på pojken och en kamp uppstod där pojken fick slåss för sitt liv. Invånarna i stan som kom upp nästa dag, nyfikna på vilka hemska ljud de hört under natten, fann en barfota pojke med vild blick springandes upp för berget insvept i en björnfäll. För några år sedan blev några skidåkare uppe bland bergen ovanför Fernie uppskrämda av en stor och bredaxlad man i björnpäls, björnmössa och det största gevär de någonsin sett. Mannen stod på en bergstopp och sköt upp i molnen, och som svar på detta släppte molnen ifrån sig de lättaste och torraste snöflingorna skidåkarna någonsin sett. Som tack för den underbara snön hålls en festival där han hedras med parader och tävlingar i början på mars. Tävlingar i yxkastning, motorsågskonst och vedklyvning. Ah! Kanada!
Från Fernie, med tre veckor kvar i landet, tog vi en runda till runt bergen och återbesökte två av våra favoritorter: Whitewater och Revelstoke.
Fernie ligger 12 timmar med bil från Vancouver, 3 timmar från Calgary och 9 timmar till Yellowstone National Park i USA. Det tar dessutom 4h att köra till Nelson och 4h till Golden.
