Kicking Horse – många möjligheter på bara två liftar
Jag drabbades av någon otrevlig förkylning när vi kom till Golden så jag åkte bara två dagar i systemet. Dock räckte det för att jag skulle se att Kicking Horse kan vara väldigt kul när det fallit ny snö och att det annars finns många möjligheter att hitta äventyrlig åkning utanför systemet, bara man vågar ge sig bort en bit.
Kicking Horse är ett ovanligt system. Det har bara två liftar som man faktiskt använder, men har åkning på en väldigt vid bergssida: Fyra parallella bergsryggar som skjuter ut mot dalen nedanför systemet med fyra “bowls” att åka ned i däremellan. Det betyder att man i stort sett alltid måste skråa längst upp på bergssidan och sen gå uppför för att komma från liften till toppen av någon av bergsryggarna. Dessa bergsryggar kan man sen följa utåt tills man hittar en ränna eller ett skogsparti som lockar att åka ner i till botten av någon av bowlsen. I Alperna hade i stort sett all åkning i Kicking Horse varit offpiståkning som gemene man skulle vara lite nervös för att ge sig ut i, men här är den utmärkt på pistkartan, säkrad och kontrollerad, och anledningen till att skidåkare på alla nivåer vallfärdar hit på helgerna från Calgary. Det finns många brantare alternativ om man vill testa sina gränser på ett säkert sätt och om man som jag testar skidor som man inte åkt på hela säsongen som visar sig jättesvåra att åka på, och all snö är hård som sten, ja då kan man ju istället ta raka vägen från liften den enkla och flacka vägen i botten på bowlen. Dock måste man räkna med att man alltid måste åka hela vägen ner till botten av systemet och liftkön som därmed är ovanligt lång för Kanada. I puckelpist. Mmmm… Kanada. Puckelpistlandet.
Vad som på riktigt gjorde mig nyfiken på Kicking Horse var de lättillgängliga turerna man verkar kunna göra från systemet. Bara ner på baksidan av bergssidan såg vi enormt lockande snö i gles skog som vi absolut hade testat om jag inte glömt hudarna den dagen. Även utanför systemet på bergssidan fanns fler ryggar och bowls som som fantastiskt mysiga ut och som jag dessutom tror leder en ner tillbaka till botten av skidsystemet om man bara navigerar rätt. Generellt verkar det vara ett spännande men rätt ofarligt system bara man är villig att skråa, gå, huda och mellan varven stå en stund i liftkö.
Medan Magnus åkte utan mig med en nyfunnen tysk-amerikansk vän med det charmigaste leendet jag sett så satt jag och snörvlade miserabelt på det mysigaste skidbycaféet jag någonsin besökt, drack lokalrostat kaffe i solen och läste på om skidteknik för puckelåkning respektive skogsåkning. Kan man inte träna på det i praktiken man man ju i alla fall lära sig teorin.
Golden, som inte har något annat att komma med som minimal stad annat än att det har ett litet klättergym och en bra restaurang, ligger 8 timmar med bil från Vancouver, 3 timmar från Calgary, 1 timme till vilda Rogers Pass västerut, 1 timme till lyxiga Lake Louise österut och 41h till Montréal via USA. Det tar dessutom 2h att köra västerut till Revelstoke och 4h söderut till Fernie. Om man inte stannar på något museum på vägen, desperat ska hitta ett trevligt vägcafé eller absolut måste stanna och fota märkliga sandstensklippor.
