Revelstoke – heliskiing och branta rännor

Av de tre skidorterna i Kanada som jag gillade allra bäst; Nelson, Revelstoke och Fernie, så var det i Revelstoke som vi stannade längst. Första vändan i Revelstoke, i februari, stannade vi förvisso bara några dagar, men vi fick rejäl mersmak.

Det var kallt! Jättekallt! Minus 20 grader på toppen vilket inte alls verkade trevligt. Vi gick runt på stan första dagen och ville inte åka upp till berget, och det är verkligen inte en stor stad: Två gator med lite roligare restauranger och butiker, ett museum med Revelstokes (skid)historia och inte så mycket mer att roa sig med. Revelstoke klingar väldigt bekant i ett par skidåkaröron, men har faktiskt inte haft ett riktigt skidsystem särskilt länge. Den första liften i det nuvarande systemet byggdes bara för tio år sen! Det har dock hunnit med att placera sig på kartan som första orten för året där Freeride World Tour tävlingen hålls. Systemet har fyra liftar; två äggliftar i följd från skidresorten upp till mitten av sydsidan på Mt McKenzie och därefter en sittlift för att komma ännu högre upp närmre toppen. Från toppstationen kan man även komma ner till norrsidan och ytterligare en sittlift. Det vi upptäckte var att Revelstoke har fantastiska möjligheter till mer eller mindre äventyrlig åkning bara man är villig att gå lite till fots (till pjäxs?) eller drar på sig stighudarna. Det finns många åk i systemet man kan nå om man går lite som till och med är utmärkta på pistkartan, och om det har fallit snö över natten så är det helt magiskt att kunna åka smala rännor, alpina fält och gles skog utan att behöva ta ansvar för sig själv 😉 .

Nu hade det inte fallit någon ny snö när vi var där första vändan så vi tog på oss solglasögonen och trancievern och  gick upp på toppen av McKenzie, mer för utsikten och utflykten än för att vi trodde vi skulle få något bra åk. Det är en timmes promenix upp på toppen (i Kanada bygger de inte liftar upp på toppar på samma sätt som Alperna) som ligger “out of bounds” och på vägen såg vi spännande rännor på vår vänstra sida som man skulle kunna åka ned för tillbaka in på norra sidan av skidsystemet. Magnus blev intresserad men jag hade spanat in ett annat åk på vägen upp på toppen. Långt bort framför oss, till höger, på sydsidan, gick det ett hudspår bort till något som som ut som orörda puderfält. Tur att vi alltid har hudar med oss i ryggsäcken nuförtiden! 😀 Det BLEV ett fantastiskt mysigt åk ned för ett öppet fält där ingen knappt hade åkt, vidare genom fantastiskt mysig skog till en liten stig som vi behövde huda upp för innan vi kunde åka ner i en pist till botten. Det är dessa möjligheter som gör Revelstoke till ett underbart system: De branta rännorna som vi faktiskt testade när vi kom tillbaka, de långa välpistade backarna som kan mäta sig med alpernas långa pister (mycket ovanligt i Kanada och skönt som omväxling från de förbenade puckelpisterna) och den oändliga sydsidan. Men! Vill man ha dessa möjligheter måste man åka till Revelstoke snarast! De planerar att bli Kanadas största skidsystem med 25 liftar som de tänker smälla upp på den där underbara sydsidan (ja, kanske inte alla liftarna), och då är det kört. Åk innan det är för sent! Åk!

Norska invandrare introducerade skidåkning och backhoppning i Revelstoke (skidor kallades till en början för norska snöskor) och på 1910-talet hade Revelstoke blivit ett internationellt centrum för backhoppning. Backhoppningen var den tidens extremskidåkning och Revelstoke drog till sig alla möjliga skidentusiaster. Seriösa tävlingsåkare, oseriösa pellejönsar som ordnade egna hopptävlingar i roliga utklädnader och skidturister som gick på tur till närliggande hyttor, åt gott och skidade ner med lös häl.

1975 var skidhoppareran slut, men då hade en ny typ av skidåkning etablerat sig i stan. 1965 hade det första heliskibolaget startat sin verksamhet i Revelstoke och idag finns där fyra heliskibolag och två catski-operatörer. Vi hade pratat lite fram och tillbaka om att boka in oss på lite helikopterskidåkning. Hur coolt verkar det inte vara att komma längst upp på massa höga topp och göra flera riktiga skidfilmsåk på en dag!!! Jag vet egentligen inte om jag gillar konceptet, helikoptrar drar ju jädrans massa bränsle och det är ju en så flådig grej att hålla på med. Det kostar jättemycket! Men Magnus hade pratat om det som en sån där grej han hade på sin lista för Kanada och jag blev riktigt taggad! Fasen, en gång i livet måste man ju testa! Vi hade ju inget bokat i förväg, för vi hade ju inte planerat alls hur länge vi skulle vara på vilka orter under resan, men efter massa försök att reda ut på nätet vilket bolag kunde vara bra så bokade vi in oss på en heliskidag den 14:e mars när vi kunde var tillbaka i Revelstoke. Vår årsdag! <3

Dagen kom och jag var inte så liite nervös. Jag hade preppat ordentligt! Druckit mycket vatten, ätit ordentlig frukost, packat med snacks, tvättat håret, sminkat mig (alltså, bara det visar på hur löjligt nervös jag var) och vädret var… Grått… Varmt… Fuktigt… 14 grader i stan, nästan småduggigt och riktigt låga moln. Sämre väder för heliski finns inte!!! En inte så lång historia sammanfattad: Det blev en rätt blek dag 🙁  Vi fick tre korta åk mellan de låga molnen och den väldigt höga nivån där snön blev till blött klister och en tredjedel av pengarna tillbaka. Vi hade blivit utlovade 6-8 åk, och helifirman räknade förstås de där tre superkorta åken som 3 st av garanterade 6 åk. Nu är det ju så att jag kan ha roligt i de flesta situationer, så själva åkningen tyckte jag väl var lite skoj. Det kan man ju tycka när man är ute och åker med vänner en molnig vårsnödag. Att åka helikopter var också spännande! Men jag var riktigt arg och besviken över hur de räknade och att vi inte fick tillbaka i alla fall hälften av pengarna. Det är väldigt mycket pengar! Dessutom var det tredje åket bara en upprepning av det andra åket, så det var absolut inte värt att de körde upp oss i helikoptern en till gång för det. Ett rejält antiklimax som gjorde oss låga i flera dagar efteråt.

Det kommer ett separat inlägg med mina funderingar och tips kring heliskiing i Kanada.

Revelstoke ligger 6 timmar med bil från Vancouver, 5 timmar från Calgary och 45 minuter till Rogers Pass och Glacier National Park. Det tar dessutom 4h att köra till Nelson och 2h till Golden.