Skadad i Kanada

Det som var det primära målet med den här skidsäsongen var Kanada och Magnus dröm om att åka i alla skidsystem i “Rocky Mountains”, kända från massa häftiga skidfilmer. Jag hade inte mycket att säga till om gällande vilka orter som skulle besökas och det var nästan lite på nåder jag fick följa med för han ville inte åka med någon mespropp. Jag fick bli lite kaxig och hävda att jag visst kan åka bra nog, bara jag får lite uppmuntran när fegisen i mig försöker ta över spakarna.

Det jag dock insisterade på var att vi skulle ta två månader i Kanada, inte bara en. Det ger utrymme för att vara längre på varje ort vilket gör att en försiktig person som jag får chansen att se sig omkring i systemet innan hon ger sig på utmanande åk. Skrämmer man inte upp fegisen så håller sig fegisen tyst och låter en göra det man vill 😀

Det var en förbenad tur för mig att vi hade gett oss de där två månaderna! Vad händer när vi landar i Vancouver om inte att jag halkar och slår mig själv på smalbenet så dumt att jag inte kan åka på tre veckor! Första veckan tog jag det inte så illa, jag tänkte att det ju skulle läka på några dagar och så var det bra. Andra veckan började jag bli seriöst desperat och nästintill deprimerad, varje dag tittade jag argt på mitt smalben om det såg ut som om det hade läkt. Det var som ett öppet snitt som slöt sig lite mer för varje dag, och varje dag var en evighet. Det var det som var det värsta, att jag tänkte att “imorgon går det bra”, och blev besviken när jag vaknade över att det inte alls skulle gå att åka skidor denna dagen heller.

Det som räddade mig från att bli helt deprimerad var när jag tredje veckan gav upp och bestämde mig för att jag inte skulle åka skidor på några dagar alls, jag skulle inte ens försöka. När jag helt plötsligt gav mig själv mentalt utrymme att göra upp andra planer och skaffade mig andra mål för de närmaste dagarna så lyfte den där panikartade känslan. Jag skulle kunna skriva en hel självhjälpsbok om denna uppenbarelse! Insikten i hur viktigt det är att ha ett uppnåeligt mål med dagen för att den ska kännas meningsfull, och hur viktigt det är att ha meningsfulla dagar för att inte bli tokig. Vikten av att inse när det är meningslöst att försöka “lösa sina problem” och istället inse sina begränsningar. I alla fall ett tag.

(Mer eller mindre) meningsfulla saker att göra när man är på skidrundresa utan att åka skidor

Bygg ett snöfort

Särskilt lämpligt när man lånat några vänners barn i Vancouver så vännerna kan få åka ihop för första gången på evigheter. Försök låta bli att låna några främmande barn, det kan bli lite tokigt då.

Vandra i skogen och beundra ett vattenfall

Jag haltade när det fortfarande var ett färskt sår till Nairn Falls strax norr om Whistler. Det är lite utmanande att vandra i snö.

Ta liften upp och beundra utsikten

Det är faktiskt värt mer än man kan tro att bara få vara i bergsmiljön med snö omkring en. Jag blir ju lycklig av snö och bergstoppar även om jag inte kan åka utför berget. Sun Peaks är dessutom känt för sina “snow ghosts”, träd som är helt frusna och täckta av isig snö så de ser ut som spöken. Det ville jag inte missa!

Åk längdskidor

Det är faktiskt en helt OK ersättning för utförs. Det går att planera flera dagar av olika rundor som ska utforskas, utmaningar i form av branta backar uppförs och nedförs och utveckling av teknik. Dessutom tar det hela dagen med en macka och termos om man vill och man kan få bli så där härligt trött och väderbiten. De flesta skidorter har fantastiskt fina längdspår och möjlighet att hyra längdskidor och jag kan verkligen rekommendera spåren i Sun Peaks som börjar (eller slutar, det beror på hur lat man är) uppe på toppen av skidbacken och spåren vid Red Mountain som bjuder på kanonutsikt!

Cykla snöcykel

Jag älskar ju att cykla i vanliga fall, det är något som brukar ge min hjärna utrymme att tänka fritt och kreativt. Dock är det ju inget jag någonsin gör i djup snö. Det var väldigt kul att hyra en snöcykel och följa markerade cykelrutter i Silver Star där man får fina utsikter på köpet.

Hyr en snöskoter

Jag bokade in mig på en tvåtimmars tur med snöskoter i Big White och det blev bara jag och guiden. Vilken tur! Han frågade först om jag ville åka på en liten utflykt till en stuga, men mitt svar var “Nej! Jag vill åka fort!” 😀 Jag var rätt så desperat efter adrenalin vid det laget kan jag tro, och snöskoter var absolut det rätta sättet att få min kick. Jag har faktiskt ett skoterkort, men om jag ska vara helt ärlig så vet jag knappt hur man kör. Det var tyngre än jag trodde och jag hade rejäl träningsverk efteråt från att ha dragit runt skotern snabbt i skarpa kurvor. Jag skäms lite för att jag kan tycka det är kul med något så miljödåligt, men det är kul när det går fort!

Läs på om skidteknik för olika terräng

Jag är självlärd när det kommer till skidåkning och avundas alla som har en bakgrund inom alpin skidåkning, som har tränat och vet hur man gör. Det måste ju finnas ett “rätt” sätt att stå, aktivera muskler, vinkla kroppen, titta framför sig osv, det kan ju inte enbart vara “de é bare å åk!”. Vem har inte hört att man ska ha vikten framåt? Jag bara undrar, HUR ser man till att man har den där? Vilka muskler aktiverar man? Sen tillkommer ju det att det ändå är lite olika åkteknik och ställning man har på skidan för pist, puckel, djupsnö, skog, brant åkning… Jag föreställer mig att gamla tävlingsåkare och skidskolan sitter inne med en massa sanningar medan jag får hitta på mina egna teorier och testa mig fram. När deppen hade släppt satt jag på ett mysigt café vid backens botten i Red Mountain och läste på hela dagen överallt på nätet om olika tekniker för diverse terräng. Kan man inte åka skidor på riktigt man man ju i alla fall göra det i fantasin.

Njut av roadtrippen

Vi kom rätt långt på de där tre veckorna. Det är kul att upptäcka ett nytt land, titta ut genom bilfönstret och reagera på allt nytt och konstigt. Som rodeo-arenor, hemmagjord lokal sylt, Pow Wow mötesplatser (klanmöten för ursprungsbefolkningen) och städer som bara verkar bestå av motell och inget annat. Det var lite av en ögonöppnare att se Kanada, för jag kan vara helt ärlig och säga att jag nog inte vetat mycket alls om Kanada innan resan. Jag tror jag har tänkt att det är lite som Sverige eftersom ja, det är ju kallt i Kanada också? Det är nog snarare lite mer som delar av USA, fast lite vettigare. 

Här bjuder jag på en liten karta över de skidorter vi besökt där jag inte åkt. Det är en ganska lång sträcka ändå. Whistler till Sun Peaks är minst fem timmar i bil på riktigt dåliga vägar. Vi fick tydligen punktering av att navigera mellan jordrasen och fick hitta en däckfirma i Kamloops.  Det är synd att jag missade de orterna för vi lär aldrig åka tillbaka dit igen. I Whistler regnade det, och jag har hört att det kan vara rätt blött där ibland. När det inte är blött är det långa köer istället. Sun Peaks, Silver Star, Big White och Red Mountain är för all del överraskande stora skidorter, men kanske mer lämpade för barnfamiljer eller dagar med mycket nyfallen snö. Magnus tyckte det var kul att åka, men längtar inte tillbaka till någon av systemen.

Har du några andra tips på vad man kan göra när man är skadad för att hålla sig själv på humör? Skriv en kommentar 😀