Soloäventyr (intro) – att vara ute ensam

Det är någonting som jag har tänkt på mycket på senare tid: Hur vågar man, eller kommer igång med att, komma ut på äventyr i naturen själv, utan sällskap?

Det slog mig en kväll, när jag var ett inspirationsföredrag av en svensk miniäventyrare. En kille som cyklat själv till Kebnekaise och bestigit det i snöstorm innan säsongen börjat för att hedra Göran Kropps minne. En kvinna i publiken bad om tips på hur man ska göra för våga äventyra ensam och han hade inget svar, annat än att han insett att det inte är rättvist. Att tjejer i högre grad är rädda för att äventyra själva.

Jag kan förstå att det är så! Jag själv har varit väldigt nervös för att göra saker själv, men är det inte riktigt längre. Jag är väldigt inspirerad av kvinnliga äventyrare som Renata Chlumska, Anneli Pompe, och alla coola tjejer som cyklar genom Afrika på egen hand, fjällvandrar ensamma och seglar jorden runt själva.   

Jag vill försöka besvara frågan som inte fick svar på inspirationsföreläsningen. Hur kommer man ut ensam på sitt äventyr? 

Jag kommer dela in mina funderingar kring ämnena RÄDSLA, TRÄNING och MOTIVATION.